Idag när jag gick ut med hundarna funderade jag lite på vad som hänt med mig det senaste året. 25 år av mitt liv har gått och jag borde anse mig själv vara en vuxen ansvarstagande kvinna. Jag har en lärarutbildning som är en millimieter från klar, jag är gift har två hundar och världens bästa dotter. Borde jag inte känna mig vuxen nu?
Det känns fortfarande som jag väntar på att livet ska börja. Är inte det konstigt, eftersom det i allra högsta grad har börjat. Har det med att jag inte har något jobb att göra? För mitt i alltihop så känner jag mig så nöjd med mitt liv och vill inte byta ut en enda liten bit av det.