Idag tog jag mig i kragen och ringde till vårdcentralen (sällan jag skriver om sjukdomar pengar och tråkigheter). Pratade med en sköterska som bokade in ett besök hos en läkare åt mig direkt. Jag har ju ett gigantiskt åderbråck på högra benet som börjat göra riktigt ont, så jag tyckte att någon kanske kunde titta så det inte var något fel, typ en propp i benet.
Fick träffa världens trevligaste läkare som sa ajaja uj uj åt mitt ben medans han klämde och kände. Jag fick ta blodprov och efter det skickade han mig på ett akut ultraljud av benet på vrinnevisjukhuset. Jag blev lite skrajsen någonstans där mellan sandbyhov och vrinnevi. Väl där så fick jag komma in direkt och göra ultraljudet. Och som tur var så var mina blodkärl helt fria från proppar. Pust.
Nu ska jag aldrig mer säga att jag har ont någonstans. Det kostar bara pengar och tid att sitta och åka runt mellan en massa olika stället. Inte kul.
Nu ska jag bara koncentrara mig på....jag skulle vilja skriva pengar men det är ju lika tragiskt det så jag skriver mina barn istället. Min bästa Elvira och min bästa gravidmage som bara växer och växer. SNart är jag stor som ett hus. Jag är förresten redan nu en riktig fetkorv. Men det är ok känner jag. jag fixar till det med lite amning sen.
Elvira har förresten börjat använda riktiga ord när hon pratar nu. Mest Oj och Titta men man hör att hon är på gång nu, lika sen med talet som med tänderna. Men det är bra. Mami blöder redan ur öronen och tänk hur det hade varit om hon hade börjat prata för flera månader sedan. Snacka om hörselskador!

Puss och godnatt.