Jag kunde inte annat än att känna mig som ett fyllo när jag vaknade imorse. En natt bestående av tre timmars sömn borde en småbarnsförälder vara van vid men nu är det ju så att Elvira oftast sover rätt bra så nej jag är inte van vid det. Inatt var det det andra barnet som bråkade med mig. Hon ville helt enkelt ut. jag var hundrafemtio gånger, minst, nära på att ringa till fl och höra vad i hela friden jag skulle ta mig till. Men eftersom jag vet hur sjukhuspersonal är så gjorde jag inte det. Ni vet "men kära lilla du....bla bla bla....det kommer bli mycket värre...bla bla". Tur för klockan fyra eller fem på morgonen försvann de elaka värkarna och jag kunde koncentrara mig på att sova istället. Tills nästa vaknade.
elvira och jag har nyss sovit ifatt en timma av min sömn men det känns som en piss i Nilen. Jag är fortfarande som ett fyllo.